Vart tog de vägen?!

Alltså M Ä N…

Ett kapitel för sig..

Jag undrar vart alla självsäkra män tagit vägen som tar för sig och frågar direkt om jag vill träffas och hitta på saker. Istället så lindar de in frågan likt en kvinna som säger att kaffe är gott till mannen, när de kör förbi ett fik och hoppas att han fattar vinken att hon vill fika.

Som igår så indikerar lammköttet att han vill ses men ställer aldrig frågan direkt utan hoppas jag kan hoppa in mellan raderna i meddelandet och förstå vad han menar. Ok. Jag förstår, han är blyg.

Men jag är så trött. SÅ TRÖTT på att alltid vara den som tar tag i frågan att träffas, att vara den som styr skutan. Jag är trött på att vara mannen helt enkelt! För det känns som att rollerna är ombytta. Men männen vill ÄNDÅ vara de som tar kommandot, dock kommer de ju aldrig till skott!

Detta är nackdelen med att vara en stark och självständig kvinna. Män blir som små rädda harar som skuttar iväg när jag tar tag i saker. Många säger att de vill ha en kvinna som är stark och självständig, men av erfarenhet känns det som de inte klarar av det i slutändan?! För om jag ska vänta på att mannen gör invit så kommer jag aldrig få dejta. Än mindre ligga..

Annonser

12 reaktioner på ”Vart tog de vägen?!

  1. Alltså, jag tänker att det kanske inte behöver ligga hos mannen att vara den som bjuder ut? För mig är det inget konstigt om en kvinna frågar en man om han vill ses. Det är ju inget skrämmande med det? Bara smickrande ju. Så bjud ut honom och se vart det leder. Och om han tar det som att du är för framfusig så är det ju en snubbe som har sjuka problem med jämställdhet och som därmed verkligen inte är något att hänga i granen.

  2. Ja du, det där med könsroller är inte så lätt och det blir ganska så tydligt att vi inte är helt jämställda när vi dejtar. För visst blir vissa killar förvånade när en tjej tar första steget? De blir bättre med tiden får vi hoppas. 🙂

  3. Det där med ”bjuda-ut:andet” tänker jag att det inte behöver handla om enbart könsroller och jämställdhet utan om samspelthet, att båda är drivande och vill framåt åt samma håll.
    När någon bjuder ut mig får jag bekräftat att det finns ett genuint intresse. Om det bara är jag som frågar hela tiden är det inte lika säkert…

    Jag har lärt mig att börja ifrågasätta hintarna. Även när det gäller kompisrelationer.
    Verkar någon fiska efter något säger jag som det är att jag inte riktigt hänger med och att de får ta det de vill eller undrar över i klartext… Då ska de också få ett svar! 🙂
    En del behöver lite hjälp, det kan räcka med att göra det tydligt en enda gång. Typ ”Vill du ses är det bättre om du frågar rakt ut, jag är inte så bra på hintar.” Tada!

    Kram! ❤

    • PRECIS som du beskriver. Jag vill känna att mannen är lika intresserad av mig för när du jämt frågar så tröttnar du på det.

      Tack för tipset! Ska bli bättre på att faktiskt ge dem en ”hjälpande hand”! 😉 kram

  4. Känner igen det där från när jag var singel. En kman sa till mig att män är ”rädda” för starka kvinnor oavsett om de vill erkänna det eller inte. Mannen vill ha en svåråtkomlig kvinna, dvs han vill jaga hellre än att bli jagad……

  5. Alltså, jag tänkte fråga nåt här, men nu vet/vågar jag inte längre…Har du nåt förslag på vad jag borde fråga om liksom?? *skruvar oroligt på mig o flackar med blicken, lite diskret…* 😉

  6. Mannen är en skör blomma som ska uppvaktas, har jag kommit fram till. Och när han övermannas av för starka känslor, rusar han iväg blek och svimfärdig åt motsatt håll. Ju äldre jag blir, desto svårare att fatta. JAG VILL JU BLI ÅTRÅDD.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s